Shiet asså, jag vet inte var jag ska börja.

Jag har, eööer hadde kanske m,an ska säga en vän jag på sistonde stog väldigt nära. vi kan kalla henne "sofi" (fejk name, bara så jag inte snackar skit) jag och denna "sofi" har känt varrandra i nio långa år. men de senaste kanske två åren, blev vår vänskap... annorlunda. vi var vänner, men vi tävla om allt, och vi var i almmänhet ganska falska mot varran. men vi kom fram till att vi skulle låte det gå över, skita i allt och börja om på nytt, med en ny vänskap. allt gick jättebra, och vi va supervänner, umgicks jättemycket. och dela alltid skratt. Jag tyckte det var super, då jag verkligen älska "sofi" och våra upptåg. Fram till nu, jag litade på dig, men jag vet inte hur jag kunde göra det, vi är ytliga vänner och så har det alltid varit. för din del ijf. att du sviker mig nnu. hur tror du det känns när din mamma säger att jag inte alls ska till dig, att du inte får det? att det jag trot hela tiden bara var hittepå från din sida? det är inte att du inte fick, det förstår jag. men att du inte säger något, är vår vänskap inte tillräckligt mycket värd för att nämna det? tack isåfall, jag gjorde felet i att lite på dig, igen,

Jag tror att många har falska vänner på det sättet, sånna man inte kan ringa mitt i natten, säga vadsomheöst till. eller gå osminkad med. Man vet direkt villka vänner man kan lita på, pch inte. ändå tror man att dom kan förändras, att man visste kan lite på folk som man inte kan (?) och alla vill va så godtrogna, för även om det är falska vänner, älskar man dom. och jag kan knappt fatta hur jag kunnde lita på dig, hur kunde jag vara så dum? och kom inte och klaga om att det var din mammas fel hit och dit, det var du som inte kolla något. så jag anntar att våra vänskap går tillbaka till det falska skit den en gång var.
för mer än så är den inte värd för dig.