För typ fyra månader sedan svek jag en vän riktigt mkt. Hon har alltid funnits där för mig, och jag har alltid kunnat prata med henne om allt. Men jag svek henne, gick bakom ryggen på en av det bästa vänner jag någonsin haft. Men, jag ångrar mig också mkt. Väldigt mkt. För jag har kännt henne i hela mitt liv, och även om vi, precis som alla vänner bråkat och har haft månader då vi inte varigt lika nära vänner, känns det väldigt tomt utan henne. För hon är en sån himla bra vän, och hon är verkligen allt från topp till tå. Jag vet att jag bett om ursäkt tusen gånger på hundra olika sett utanframgång, men du vet inte hur glad jag blev hos frida när du gav mig en sked - eller på isen när du drog upp mig när jag lyckats ramla stillstående. För, jag tror att du förlåter mig lite åt gången då. Och att jag snart får tillbax en av mina bästa vänner. För det är du, en av dom bästa. Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde, men jag gjorde det, och jag vet att jag gjorde fel. Jag har så många minnen från oss, både från när va var små bebbar som du säger ("bebbisar", små) och från nu. Jag saknar dom tiderna, för vi hade så himla roligt, och vi kunde prata om allt. Jag kan skriva ett hur långt inlägg som helst om våra minnen, hur mkt jag ångrar mig, och saknar dig. Men jag gissar att allt jag vill säga är som rubriken;
Förlåt Emma, Föråt. Jag älskar dig.

Ida Weberg.