Om en vecka slutar jag åttan. åttan. Då har ja ett år kvar i grundskolan, sen skills jag från alla. Folk jag kännt i drygt nio år. Folk som format mitt liv till de det e. 

Det känns som nyss jag börja 1;an. Förväntansfull, som alla. Glad, som alla. Lite rädd, som alla. Men det gick ju galant (kanske inte betygen, men jag har underbara vänner som jag vet alltif kmr finnas) jag minns hur vår dåvarande fröken, Gunilla, försökte lära oss villket år det var. Skrev 2000 stort på tavlan. Vi lekte på rasten, stuga, tårta, tvärsa, och allt vad det heter. Vi hade inga problem. Vi lärdes oss plus och minus, och trianglar occ kvadrater. Vi hade rättstavning och Lagom, Mycket, Mera böcker.

Sen börja vi mellanstadiet med ny lärare, lite nya vänner, och växte upp lite. Vi hade en lärare som beundrades av vissa för han kände Henke, och som var svår att övertala att Sandra & Frida inte var syskon. Det var nog här skolan blev pest & pina, men man sakna skolan på ett konstigt sätt. Man sakna inte No, Matte och Idrott. Svenska eller engelska, eller ngt annat ämne, Men man sakna trygheten, hos det bästa vänner man hadde. Och då sluta vi sexan..... So vi grät. det var typ slutet på en era. Ingen visste vad dom skulle göra, hälften skulle byta skola, och även om man svor på att tröffas lika mkt som innan, blir det ju inte så. Slutet av sexan var svår, och jag miste på ett sätt måga vänner. Men tappar helt enkelt kontakten.


Sjuan. Sjuan sjuan sjuan.......... i september förföra året börja vi sjuan. Med vi menar jag det vänner som stannat kvar på skolan, och jag. Från min gammla klass, var vi 7 personer. Och då, i början var v bara med dom vi kände. Klassen var indelad i grupper, dom man kände. Sakta med säkert parades vi ihop i det grupper vi sedan skulle va med resten av året, det vänner vi trivdes med, lite på, och älskade. Jag va mkt med Hanna redan då, precis som nu. I åttan, som jag börja i för ett drygt år sedan, blev allt mkt konstigare. Jag och hanna var fortfarande bra vänner, men det blev mkt bråk. Under halloween svek jag en vän totalt, som nu förlåtigt mej. Villket bevisar villken stark vänskap skolan ger oss. Jag och hanna var oxå ovänner under en längre tid, 4-5 månader. Men nu är vi mkt bra vänner igen. Och det vänner jag har i skolan, det ör bland det bästa. Hanna, Frida, Tess, Sandra. Emma, Linn, Lollo och Erika. Jag hadde inte klarat mig utan dom.

Och om ett år försvinner som. Jag kommer träffa dom mycket fortfarande, men inte lika mycket. Och det känns hemskt. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dessa tjejer. Ibland, under rasterna, när vi sitter mkt folk och pratar, skrattar, och har kul, brukar jag backa 10 meter. Och bara titta. Jag älskar det, mina vänner, hur det är. Mina vänner ar allt, jag vågar unte tänka på när jag börjar gymnasiet med nya vänner och lärare, och saker.
But hey, i guess it's like first grade agian.


Best friends. And i see you eithout school.